Det sammansatta missnöjet handlar om att flera saker samtidigt bidrar till en diffus känsla av otillfredställelse med sin situation.
Kompromisser. Man är tvungen att kompromissa ibland i ett förhållande. Om inte annat så för att få det att fungera rent praktiskt. Men om den ena partnern upplever att hon/han alltid får stå tillbaka och kompromissa med sin vilja så leder det till en känsla av otillfredställelse.
Anpassning – "för den goda sakens skull". När vi alltför sällan väljer att inte stå upp för vad vi önskar och vill, och skyller på husfriden, att det inte inte är rätt tillfälle eller jag vill inte bråka, så har vi låg eller ingen självrespekt, vilket betyder att vi inte tar våra behov på allvar. Ett slags självförtryck.
Vi gillar inte utseende, kläder, beteende etc. hos den andre.


Å andra sidan innebär att leva tillsammans att inte alltid få som man vill och ibland ställa upp på saker som man inte vill. Helt enkelt för att få det hela att fungera.

När vardagslivet tillsammans domineras av gnäll, snarstuckenhet, kroppsliga spänningar (tandagnisslan på natten, vår tids folksjukdom) ironiska kommentarer och dålig nattsömn, då är symptomen på sammansatt missnöje övertydliga och det är
dags att börja prata allvar med sin partner.

Kommunikation är själva livsnerven i ett förhållande och handlar inte bara om att vardagsprata med varandra, vilket är nog så viktigt, utan också om att ge sig in på lite mer känsliga ämnen som t.ex:
Vad som är viktigt för mig.
Vad jag inte vill kompromissa med.
Vad jag önskar att min partner skall vara uppmärksam på, för min skull.
Vad jag har svårt för hos min partner.

Observera att det inte handlar om att be den andre att ändra på sig utan att beskriva utifrån sig själv vad jag tycker är viktigt och svårt I vårt förhållande.
Sådana samtal leder oftast fram till förståelse för varandras olikheter, vilja att respektera gränser och överenskommelser om hur vi skall hantera varandrtas önskningar.