När vi var små barn hade vi tillgång till alla våra förmågor men inte kunskap nog att styra dom. Den utvecklades så småningom genom påverkan av egna erfarenheter, uppfostran och omgivningen. På gott och ont.
En mänsklig kvalitet som vi i vår kultur lärt oss undertrycka är livskraft. Denna kraft/styrka uttrycks ofta genom ljud, är lokaliserad till magen och känns i kontakt med marken. När vi lärde oss att vara tysta, snälla och inte märkas eller ta för mycket plats så snöptes denna styrka.
Det är denna kraft som vi behöver för att våga, uttrycka oss fritt, leva sin sanning, ta oss igenom vår rädsla, stå för sin åsikt, dra gränser – säga ”nej, det är nog nu” och ta sin plats och det utrymme i tillvaron som du behöver.
Kraften/styrkan finns i dig, slumrande.
Kanske är du rädd för den. Att den skall ta över dig och komma till okontrollerat uttryck. Risken finns om du inte bekantar dig med den.
Att återvinna sin styrka är nödvändigt för att kunna gå vidare och inte falla tillbaka i samma mönster som tidigare, låta vanor ta över och latmasken gnaga hål i själen.

Dags att bekanta sig med sin slumrande kraft.

Gör så här, ofta:
När du går, sätt ner fötterna med medvetet bestämt. Som att "HÄR GÅR JAG".
När du är ensam och ingen kan störas av dig. Höj din röst, tala högt från magen så att rösten vibrerar i ditt bröst. Det hjälper att lägga en hand på magen strax under naveln.


Till sist:
Repetera gärna alla övningar.
Och meditera varje dag.