Det finns tre olika sorters ensamhet.
Man kan tvingas ut i ensamhet för att man av ett eller annat skäl blir lämnad av någon som stått en nära. Den sortens ensamhet är tung och svår att göra något åt just i stunden. Kanske behöver man den också för att begrunda det som skett eller kanske sörja. Man känner sig förlorad i världen och framtiden, om man nu ägnar den en tanke, ter sig ohyggligt betungande. Denna ensamhet, om man inte lyckas komma ur den, kan leda till självömkan. Man blir beroende av sitt lidande. Hamnar man där så har man glömt bort att det finns människor som man kan dela intresse med och känna gemenskap och värme tillsammans med. Det som krävs är att ta kontakt, lämna det som skett bakom och söka sig vidare i livet.

En annan typ av ensamhet är den man kan uppleva när man är i ett sammanhang där man inte känner någon. T.ex. om man är på fest hos ett gäng som känner varandra väl, har sin jargong och inte släpper in en i den gemenskap som de har tillsammans. Man är lämnad utanför. Man känner sig ensam trots att man inte är ensam, vilket är helt naturligt i det sammanhanget. Det finns egentligen bara två saker att göra i det läget. Antingen anstränger man sig för att ta kontakt och vara med. Vanligt vis genom att kontakta en person, snacka en stund med den och komma in den vägen. Fungerar inte det är det bara att lämna sällskapet.
Här kan det vara på sin plats med ett tips. Om du tillhör den inre kretsen, gruppen eller den starka gemenskapen, var uppmärksam på om någon vill in och vill vara med. Bjud in den och inse att nya människor alltid kan tillföra något.

Den tredje ensamheten är den som är självvald. Den ger utrymme för reflexion och eftertanke och man får möjlighet att hinna ifatt sig själv. För en del människor kan det förvisso te sig skrämmande att livet skall hinna ifatt. Men fördelen är att man slipper störningsmomentet av att förhålla sig till andra människor. Man kan aktivt söka ensamheten t.ex genom en lång skogspromenad, daglig meditation eller genom att åka på retreat. För de flesta människor i dagens moderna samhälle är det nog hälsosamt att stanna upp och vara med sig själv en stund.

Med få undantag är nog ensamheten förknippad med ett visst mått av obehag för oss. All form av ensamhet innebär ju frånvaro av gemenskap, andra människors omsorg och uppmärksamhet. De grundläggande behov som vi alla strävar efter att tillfredställa på olika sätt. Ibland kan det vara så att man inte lämnar sin partner enbart för att man är skräckslagen inför tanken på att vara ensam. Så man väljer ett känt helvete framför ett okänt paradis.

Orsaken till att vi upplever obehag inför ensamheten är att den påminner oss om döden, den slutliga utestängandet från gemenskapen. För intuitivt vet vi alla att vi föds ensamma och vi dör ensamma. Över de trösklarna måste vi gå själva.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Skriv till oss du också: klicka här