Varje människa behöver känna samhörighet. Samhörigheten till en grupp, en annan människa eller släkt, är grunden för att uppleva sammanhang, ha en roll, en funktion och en plattform utifrån vilken man kan verka och interagera med andra människor.
Vårt känsloliv och förhållande till "den andre" styrs av våra fyra grundkänslor, glädje/kärlek, lust, sorg, ilska. Alla andra känslor kan härledas till dessa.
Om du till exempel känner att du saknar något och vill ha något så är det helt enkelt lusten som tränger sig på.
Om du känner dig nedstämd så betyder det att i grunden är du sorgsen.
Om du känner dig sur så är handlar egentligen om att du är ilsken. Fast i en lite mildare form.

Gädje/kärlek
Glädje, lycka, skönhet, tacksamhet, frihet, harmoni. Dessa är egentligen olika uttryck för samma sak – kärlek. Den första känslan vi upplever och den har sin rot i själva livsfödet som finns ständigt närvarande i oss men som vi tid efter annan förlorar kontakten med.
Glädjens/kärlekens funktion är att sätta oss i förbindelse med livsflödet.
Om vi inte har kontakt med eller ens vet om att vår innersta känsla är kärlek så kan vi inte heller uppleva oss som kärleksfulla. Än mindre älska oss själva eller någon annan.

Lust
Lusten upplevs i vuxenvärlden som kåthet, habegär, trånad, längtan och begär. Känslor som inte alltid är socialt accepterade att uttrycka. Den atmosfär vi växer upp i bestämmer när och på vilket sätt lustkänslor får och skall uttryckas och tillfredställas (jfr första artikeln i serien.).
Lustens funktion är att rikta vår uppmärksamhet på glädjen genom att bringa objekt i förgrunden som skänker oss glädje och styra våra handlingar mot sådant som ger oss behag och glädje. Min man/hustru till exempel!
Om vi inte kan hantera och ge lusten ett naturligt och avspänt utrymme i våra liv så kommer livet kännas meningslöst, grått och tråkigt.

Sorg
Föremål, människor och annat i världen som skänker oss både glädje och bekymmer är förgängliga. Det försvinner från oss eller går förlorade.. Då uppstår en förlust. Sorgens funktion är att hantera förlusten som har sitt naturliga uttryck i tårar, klagan, skrik. Det är viktigt att bejaka såväl sin egen som sin partners sorg över vad som gått förlorat. En kär tingest, en föreställning eller en nära vän. Om man hindrar sorgens naturliga uttryck kommer man att strypa sitt livsflöde.

Ilska
Den fjärde av våra grundkänslor. Ilskans eller vredens uttryck är starkt kopplad till höga ljud – skrik och vrål och dessutom tydliga kroppsrörelser. Musklerna spänns, beredda till försvar. Ilskans funktion är att markera och försvara vår mentala, själsliga, sociala och fysiska gräns. Hit men inte längre.
Ilska är kraftfull i sitt uttryck men är lika ofarlig som andra känslor. Först när ilskan riktas mot en annan människa som anses ha kränkt vår gräns kan den övergå i aggression och blir därigenom farlig för omgivningen. Om man tillåter ilskan att övergå till aggression och fullföljer det hela med att på ett eller annat sätt kränka eller invadera den andre så följs agerandet alltid av skam och skuld. Skuld över att ha givit sig på och kränkt den andres gräns och skam över att ha blivit utsatt för detta och inte förmått försvara sig.
Varje gång man inte respekterar den andres gräns så invaderar man denne. Om man inte använder ilskans kraft till att markera sina gränser, där det är nödvändigt, så kommer man att låta sig invaderas. Vilket för med sig att man kommer uppleva sig förkrympt och respektlöst behandlad.

Alla känslor har sitt naturliga uttryck. Genom vår sociala skolning får man lära sig att uttrycka sina känslor på "rätt" sätt, när det är lämpligt och i vilka sammanhang det ena eller det andra passar sig. Man lär sig tidigt att skärpa sig, svälja, trycka tillbaka och hålla igen. Det är inte alltid vår uppfostran sammanfaller med vårt spontana behov av att släppa fram känslorna.

Några ord om rädsla.
Rädsla är inte en enda känsla utan flera olika som har fastnat i sin riktning och hindrar oss oftast från att agera.
Rädslans funktion är att rikta uppmärksamheten på det som kan utgöra en fara eller det som kan leda till katastrof för individen. Både fysiskt och psykiskt. Det betyder inte det är farligt. Därför är det hälsosamt att ta sig en funderare över varför man blir rädd i olika situationer. På så vis blir vi bekanta med vår rädsla och slipper bli drabbade av den och låta den stå i vägen för oss, särskilt i de situationer där vi vill men inte törs.