Massor av känslor
Om känslor
Lite att prata om vid middagsbordet som gäller en överreklamerad del av vårt liv.
Att vi har känslor gör oss unika bland varelser på jorden. Man kan lätt tro att t. ex. djur och då särkilt våra husdjur har känslor. Det finns dock inte några hållbara belägg för att så är fallet.
Men alla djur är känsliga. Kanske mer än människan. Dock måste man skilja på känslor och känslighet..
För att förstå mer vad känslor är kan man dela upp dom i två delar:
1. Upplevelsen – man känner något och uttrycket, gråt, skratt, skrik mm.
Det man upplever är i grunden en rörelse, en sinnesstämning förflyttar sig till ett annat läge, eller ett flöde, en strömning.
2. Alla känslor har sitt naturliga uttryck. Sorg uttrycks genom gråt, glädje uttrycks genom skatt etc.
Ingen människa kan styra över sina känslor. Man känner det man känner. Men vi lär oss alla att inte alltid ge dom sitt uttryck, vilket är både bra och dåligt. En del av oss har lärt sig att aldrig någonsin ge uttryck för sina känslor och kan därför bli betraktade av omgivningen som känslokalla. Dessa människor blir så småningom mest rädda för sina egna känslor och vill därför kontrollera sin omgivning så att den inte skall röra upp några känslor. Varken sina egna eller någon annans.
I andra ändan av skalan har vi dom som använder känslorna, eller rättare känslouttrycken, i alla lägen. Herr Dramaking och fru Dramaqueen. Också ett sätt att kontrollera sig själv och sin omgivning.
Vi vanliga Medelsvenson befinner oss väl oftast någonstans i mitten.
Alla känslor måste dock få sig något uttryck. Annars så tar dom sig sitt eget uttryck och då blir det oftast fel. Man kan alltså inte hindra känsloflödet, bara styra det.
Känslorna är signaler på att något pågår i oss. Att något händer just nu i den här situationen. Att vi reagerar. Att vi är levande. Att vi blir berörda. När och var vi skall ge uttryck för dom är en fråga om kultur, vana, sans och förnuft. Och ibland väller dom över oss och vi kan inte hejda oss från att ge dom sitt uttryck och då är det väl bra med det. Vi äger alla våra känslor och behöver inte ursäkta oss för det.
Känslor är flyktiga, förföriska och smittsamma och därför inte bra att agera utifrån. Grundregeln är att man aldrig skall fatta några avgörande eller viktiga beslut i affekterat tillstånd. Särskilt inte i grupp. Tyvärr ser vi alltför ofta emotionella masspsykoser där folk agerar helt känslostyrt. Det leder oftast till elände.
Att ta sina egna känslor på allvar är att visa självrespekt. Till det krävs mod.
Men alla djur är känsliga. Kanske mer än människan. Dock måste man skilja på känslor och känslighet..
För att förstå mer vad känslor är kan man dela upp dom i två delar:
1. Upplevelsen – man känner något och uttrycket, gråt, skratt, skrik mm.
Det man upplever är i grunden en rörelse, en sinnesstämning förflyttar sig till ett annat läge, eller ett flöde, en strömning.
2. Alla känslor har sitt naturliga uttryck. Sorg uttrycks genom gråt, glädje uttrycks genom skatt etc.
Ingen människa kan styra över sina känslor. Man känner det man känner. Men vi lär oss alla att inte alltid ge dom sitt uttryck, vilket är både bra och dåligt. En del av oss har lärt sig att aldrig någonsin ge uttryck för sina känslor och kan därför bli betraktade av omgivningen som känslokalla. Dessa människor blir så småningom mest rädda för sina egna känslor och vill därför kontrollera sin omgivning så att den inte skall röra upp några känslor. Varken sina egna eller någon annans.
I andra ändan av skalan har vi dom som använder känslorna, eller rättare känslouttrycken, i alla lägen. Herr Dramaking och fru Dramaqueen. Också ett sätt att kontrollera sig själv och sin omgivning.
Vi vanliga Medelsvenson befinner oss väl oftast någonstans i mitten.
Alla känslor måste dock få sig något uttryck. Annars så tar dom sig sitt eget uttryck och då blir det oftast fel. Man kan alltså inte hindra känsloflödet, bara styra det.
Känslorna är signaler på att något pågår i oss. Att något händer just nu i den här situationen. Att vi reagerar. Att vi är levande. Att vi blir berörda. När och var vi skall ge uttryck för dom är en fråga om kultur, vana, sans och förnuft. Och ibland väller dom över oss och vi kan inte hejda oss från att ge dom sitt uttryck och då är det väl bra med det. Vi äger alla våra känslor och behöver inte ursäkta oss för det.
Känslor är flyktiga, förföriska och smittsamma och därför inte bra att agera utifrån. Grundregeln är att man aldrig skall fatta några avgörande eller viktiga beslut i affekterat tillstånd. Särskilt inte i grupp. Tyvärr ser vi alltför ofta emotionella masspsykoser där folk agerar helt känslostyrt. Det leder oftast till elände.
Att ta sina egna känslor på allvar är att visa självrespekt. Till det krävs mod.
Publicerad 2008-03-10 av Robert Seton med internt id 84.
Artikeln är okommenterad.
Artikeln är okommenterad.