Kärleksbevis emellan primater?
Evolutionsperspektiv på parrelationer.
Färre än 5 procent av världens drygt fyra tusen däggdjur vandrar genom livet i trofasta parförhållanden.
"Om man tänker sig att en schimpans som var psykoanalytiker betraktade oss människor så skulle han beskriva vår besatthet av andra individer som sjukligt infantil. Han skulle uppmana sin patient att gå ut och ha sex som en vanlig apa och undvika det där tramset med att bli kär. Ingen normal apa skulle ty sig så extremt till någon enskild partner". ( citat från ’Gryning över Kalahari’ av Lasse Berg )
Att vi härstammar från aporna är något som alla evolutionsforskare numera är överens om. Låt vara att det var ett tag sedan, sisådär 10 miljoner år tillbaka, vi började skilja ut oss och utvecklas till att bli den upprättgående primat vi nu är – Homo erectus.
Hur började då detta påfund med att de flesta av oss håller ihop i ett livslångt förhållande?
En vetenskaplig skola hävdar följande:
För att hannen skulle kunna säkra att just hans gener skulle fortplanta sig så måste han hjälpa till under honans graviditet och under barnets första levnadsår. Honan måste alltså ha hjälp med avkomman under en längre period. Hannen måste dessutom fortsätta att befrukta samma hona gång på gång för att vara säker på att det skall ge resultat. Genom att hålla sig i närheten och mota undan andra hannar så kan han kontrollera att ingen annan kommer smygande med sin säd. För att säkerställa nästa graviditet så stannar alltså hannen kvar hos sin hona för att skydda avkomman och för att upprepa samma sak igen då det lyckades första gången.
Men var kommer kärleken in, undrar vän av ordning?
Ja då blir det mer komplicerat då man måste blanda in fler andra vetenskapligt svårhanterliga variabler och komponenter som sex och orgasm. Men som någon forskare som företräder ovan nämnda förklaringsmodell uttryckt det:
"Bland människorna ger honan sex för att få kärlek, medan hannen ger kärlek för att få sex. Och för att det inte skall bli så långtråkigt för honan har hon utrustats med den ovanliga förmågan att få orgasm."
Kanske skall vetenskapen hålla sig till mätbara förhållanden och undvika att uttala sig om så mystiska saker som kärlek och relationer.
Publicerad 2008-11-10 av Robert Seton med internt id 114.
Artikeln är okommenterad.
Artikeln är okommenterad.