Av årets 365 dagar är cirka 305 vardagar i almanackan. Dagar då vi går till jobbet om vi har något, handlar, äter vanlig middag, städar lite, kanske gör någon kvällsaktivitet osv. Den delen är alltså den absolut största tiden som vi tillbringar tillsammans. Här lurar ständigt faran att det blir trist, slentrianmässigt, ramas in av rutiner och styrs av ryggmärgen. Man kan tro att vardagen är transportsträckor mellan helger och högtider.
Om vi inrättar vårt liv på det sättet känner vi snart leda. Funderingar om meningen med det hela smyger sig på. Man har något att leva av men inte leva för.
Kanske dekorerar vi vår tristess med konsumtion av nya saker för att den skall bli lättare att bära.
Det är bara att göra ett studiebesök på närmsta köpcenter så förstår man att det är det allra vanligaste sättet att hålla undan tristessen och känslan av meningslöshet är att konsumera. Och lusten till konsumtion är ett förvridet sätt att försöka bringa lycka och kärlek i vår vardag. Lusten till något roligt eller något som verkligen berör mig leder oss i fel riktning – mot konsumtionstemplen. Det tråkiga är ju att det inte fungerar mer än högst temporärt. Så vi går ut på ny köpronda.

Att ta tag i sin vardag på ett djupare plan handlar om att hantera alla plikter, försörjning, trivialiteter och praktikaliteter med en förändrad syn. Göra det till en upptäcktsresa. Glömma att jag gjorde detta i går, koppla av ryggmärgen, kolla om man fortfarande andas och komma lite närmare nuet. Närvaro med det som är.
Då upptäcker vi lättare min älskades nya rynka som funnit ro i hennes ögonvrå. Att hans hand känns varm och mjuk. Mitt i vardagsvimlet.
Att det kan vara riktigt avkopplande att helt ägna sig åt att ställa in disken i diskmaskinen. Att den gamla vasen faktiskt har designats av någon. Någon har tillverkat den. Någon förpackat den och skickat den till butiken där sen jag hittade den för tio år sedan. Vardagen är fylld med små berättelser och förunderligheter som vi kan dela våra funderingar med varandra. De finns där och erbjuder hela tiden nya upptäckter. Det krävs bara att vi tar några djupa andetag och kliver in i vardagens mysterier.
Då har vi hur mycket som helst att häpna över tillsammans. Istället för att klaga över det trista som ändå måste genomföras.

Plikter och trivialiteter försvinner inte för att vi klagar över dom. De blir bara svårare att genomföra och utföra. Ett rikt vardagsliv är mycket mera värt än en dyr semester. Ett rikt vardagsliv får man inte nödvändigtvis av att göra mycket. Det kommer av att se rikedomen i ögonblicket.
Det rika vardagslivet är en helt nödvändig förutsättning för en fruktbar relation.