Jo, ja i hjärnan. Men där finns mest kemi, celler, elektronisk aktivitet, synapser och vätskor. Det finns där som stöd för tänkandet men är inte tankarna i sig. Men subjektivt, var upplever du att tankarna finns? Mot vilken bakgrund projiceras tankarna?
Inte helt lätt att svara på.

Orsaken till att vi inte kan svara på det är för att det är exakt ingenting. Tankarna är inte förankrade i någonting. Ingenting alls. De är bara produkter av egot. Och ego i sig är en tankekonstruktion som tillkommit genom vår programmering av familj, skola och samhället i övrigt. Det är egot som för allt detta oväsende i huvudet. Egot gör en massa andra saker också, men det är en annan diskussion.

Mindet, sinnet eller intellektet är alltså inte alla tankar, det ändlösa babblet, bilderna eller det ständigt pågående oväsendet i huvudet.

I meditation så sitter man till en början stilla och betraktar sina tankar. Så småningom kan man iaktta hur tankarna skapas och att vad som finns runt omkring och inuti dom. Och det är oändligt lugn och stillhet. Man närmar sig mindets sanna natur som är fullständig frid, tystnad och gränslös rymd och outsinlig stillhet. Men denna stillhet är inte inaktiv. Den är levande och ger känslan av att veta, av igenkännande, klarhet och visdom.
Som att jag vet vad som är sanning och verklighet, jag känner igen den.

Kungsvägen till denna klarhet och visdom är alltså meditation. Vägen blir enklare om man ärligt erkänner att man faktiskt inte vet men lika ärligt undrar och vill veta. Alltså skjuta undan egot, som tror sig veta allt, ha svar på allt och kunna allt.
Till exempel vilja veta vem man är, veta varför vi missförstår varandra, veta vad jag behöver göra för att rätta till saker och ting osv.

Det kräver nyfikenhet, öppenhet och lite arbete. Kommer alltså inte gratis.

Det fina med detta är att stillheten med sin klarhet och visdom alltid finns där inom oss. Vi har alltid tillgång till det för vi bär det, var och en, 24 timmar om dygnet. Hela livet.