En lögn i ett förhållande är som en infektion. Den ligger där och stör och man bär den alltid med sig. Och det som är mest besvärligt är att varje gång man ljuger för sin partner så måste man komma ihåg vad man har sagt. Vilket är nog så svårt.

Kanske skall man fråga sig varför man ljuger. För det gör vi alla. Mer eller mindre ofta och mycket.
Flera saker samtidigt bidrar till beslutet att fara med osanning.

När jag ljuger så måste jag själv förneka hur det egentligen ligger till. Jag måste alltså ljuga för mig själv. Sannolikt för att skydda mig och/eller min partner. Man kanske inte vill såra den andre. Men man kan inte skydda sig eller någon annan från något, genom att förneka det.

En andra orsak är att man inte tror att man kan hantera min partners reaktion. Man är helt enkelt rädd för den reaktion som sanningen utlöser.

Den tredje orsaken till att man ljuger är att man tror att det man gjort kan få så katastrofala följder att det till varje pris måste hållas hemligt. Att det leder till att jag blir lämnad. Blir ensam, den största katastrofen av alla och det vi mest fasar för.
Mot den bakgrunden kanske att leva i en lögn framstår som mer attraktivt.

Bättre då att tänka efter före. Eller ta smällen och det straff eller reaktion som följer, lära sig och gå vidare i livet.

Men härmed inte sagt att det alltid är bäst att säga sanningen. I vissa fall kanske man helt enkelt inte skall säga något alls.

Återstår att reda ut frågan – Vad är en lögn?
Och vad är sanning?
Det är ett bra samtalsämne att diskutera med din partner.