Om någon kommer fram till dig och frågar:
Varför är du ihop med just henne/honom av alla människor i hela världen.
Och när du dämpat din lust att slå vederbörande på truten och börjar tänka efter och prövar med ett svar:
Hon är en fantastiskt människa? Och den envise utfrågaren godkänner inte svaret utan avfärdar det med 'det finns gott om bra människor'.
Du prövar: hon/han är så vacker?
Sätt henne/honom på ett vykort
Hon/han är en fantastisk mor/far till barnen?
Jaha och?
Vid det här laget är du beredd att ge upp. Men du har blivit lika nyfiken som irriterad. Särskilt om er relation har varat några år. Och med tiden har ni börjat ta varandra för givet.På senare år övergått mer och mer till rutiner och vardag.
Om det är här du befinner dig: glöden har falnat, det rullar på och du har givit upp den renovering av din partner som startade då ni manifesterade er relation genom att flytta ihop eller gifta er, ?han/hon ändrar sig säkert? har blivit din standardförhoppning och det som du charmades av i början är det du irriterar dig på hela tiden.

Då är det dags att ställa sig den frågan och andra liknande:
Vad skall jag med henne/honom till?
Vad är det jag verkligen uppskattar hos henne/honom?
Vad önskar jag bidra till i hennes/hans liv?

Frågor som är lika trevliga som provocerande att reflektera över. Men förutsättningen för att överhuvudtaget ägna sig åt att fundera över dessa är att man är intresserad av sin relation. Av det man har.

Till nästa bröllopsdag:
Plocka fram kandelabrarna, sätt i några vackra ljus, köp en flaska gott vin och tvätta bordsduken. Bjud in varandra till en intressant afton bara för er själva och sätt igång att resonera om dessa frågor.

Och några bra svar finns:
Vi är ihop för att stödja varandra i det man vill göra av sitt liv.
Jag är ihop med honom/henne för att han/hon är den hon är.
Jag väljer honom/henne varje dag.
Jag är tillsammans med honom/henne för att stödja honom/henne i hans/hennes utveckling