Livet är som en bergochdalbana. Det går upp och ner och snart är det slut. Vi gör det svårt för oss om vi strävar efter att det alltid skall vara på topp. Skulle man alltid vara där så skulle det ju bli man snart inte veta om det var bra eller dåligt.
I grunden handlar det ju om att inte acceptera livets gång. Tron att man alltid kan och ska åtgärda alla bekymmer gör att man lätt hamnar i prestationsfällan eller tror sig om för mycket.

Det finns tre sorters problem.
Den första är sådan som man lätt kan åtgärda. Ofta praktiska problem. Inte mycket att bråka om egentligen. Om man inte vill använda dessa för att dölja missnöje med sig själv eller sin partner och bråka om disken till exempel.

Den andra sorten är problem som har uppkommit på grund av faktorer som man inte direkt kan påverka. Räntehöjningar, beordrad övertid, olyckor m.m. Dessa kräver mer planering och samarbete för att rätta till. Ett utmärkt tillfälle att anstränga sig för att tillsammans försöka förhålla sig så att man dels tar sig genom svårigheten och samtidigt lär sig något av erfarenheten.

Dessa två problem kategorier kan man alltså hantera med gemensamma ansträngningar.
Eller använda för att bråka och skylla ifrån sig. De flesta av dessa problem har man dessutom själv förorsakat.

Den tredje kategorin handlar om komplicerade problem. Problem som vid närmare påseende innehåller så mycket olika orsaker och sammanhang att man kanske inte kan lösa dom, annat än möjligtvis på sikt. Det kan handla om dåligt samvete för saker jag gjort för länge sedan som jag plötsligt blivit påmind om. Eller att min partner tycker att jag flirtar medan jag inte tycker det. Eller dilemman som hur man än löser det blir det dåligt någonstans.
Fällan med sådana problem är att man förenklar dom. Gör det svåra enkelt. Som att säga "det är bara att skärpa sig" eller "om du bara lägger av med det där så blir allting bra".
Det här problemen måste vi ge oss tid att hantera. Ställa oss frågor om vad som är viktigt. Undersöka våra olikheter. Kanske till och med lära sig att leva med sakernas tillstånd. Och under tiden kan man bli nere, känna sig maktlös och bli frustrerad. Relationen är nere i en djup dal.

Själva strävan att lösa dessa problem och snabbt få det bra igen kan ibland vara det största hindret. Att ha det lite dåligt emellanåt är ingen katastrof. Och för komplicerade problem finns det ingen quick fix. Då är dom inte komplicerade.

Lite mer om detta finns i arkivet: Konsten att vara ihop.