Alla relationer hamnar i liknande frågeställningar. Olika viljor skall jämkas samman. Frågor om vem som skall bestämma dyker upp.
Viljorna krockar. Medelvägen ligger nära.

Kompromisser är aldrig bra. "Vi kunde inte komma överens om, om vi skulle åka till Umeå eller Göteborg och därför blev det Mora i stället. Ingen blev nöjd. Båda blev däremot missnöjda."

Så vad handlar det om?
Om man bara sällan kan komma överens om saker i förhållandet så avspeglar det att man har en pågående maktkamp. Men maktkampen i sig är inte problemet. Det är ett symptom. Makt är en naturlig beröringspunkt i alla sammanhang där människor träffas och umgås.
Om man i ett förhållande inte kan komma överens och hantera maktfördelningen på ett för båda parter godtagbart och avspänt sätt så pekar det på svårigheter i det sexuella samlivet.

Vad kan man då göra åt det?
Det gäller alltså att leta på rätt ställe. Är vi oftast oense om vem som skall bestämma eller vad vi skall göra så kan det vara ide’ att i alla fall reflektera över hur pass nöjd jag är med vårt sexualliv. Tänka över vad jag längtar efter och om jag törs vara ärlig med mina önskningar.
Annars kanske det räcker med att förstå att man inte alltid måste göra saker ihop. Ibland är det härligt att göra saker för sig själv. Eller tillsammans med sina egna vänner.
En annan variant är att man funderar över vad som är viktigast: Att göra precis det jag vill eller att göra något tillsammans med min partner.
Å andra sidan: Om vi alltid gör allt tillsammans och alltid är överens kanske vi har blivit för lika varandra. Vi är då så intrasslade att vi inte kan skilja ut oss ifrån varandra och vår personliga individualitet har gått förlorad. Förutsättningen för kärleken har gått förlorad. Den bygger på olikhet.