Vi skall undersöka de underliggande orsakerna.

Självklart kommer allt gnäll och kritik från missnöje och besvikelse. Gnäll över att saker och ting som vi kommit överens om inte blev gjorda eller blev gjorda på fel sätt. Eller som man tycker sig kunna förvänta sig att den andre borde förstå. Och man tycker sig då ha rätt att gnälla på sin partner. Visst. Vi har alla dåliga dagar. Men ändå. Varför är det så svårt att acceptera min älskades dåliga dagar och kanske dåliga sidor?

Under ytan på missnöjet ligger att jag helt enkelt inte accepterar henne/honom som han/hon är. Jag vill få honom/henne att vara på ett annat sätt. Med kritik och gnäll. Vilket aldrig fungerar.
Och det är svårt att ta kritik. När vi får kritik, blir det tydligt att vi inte blir accepterade som den vi är. Det smärtar.
Men faktum är, att vi alltid agerar efter vårt bästa val. Vi gör helt enkelt så gott vi kan. Även när vi gör fel. Även när vi kritiserar.

På ett djupare plan kommer kritik och gnäll ifrån ett behov jag har. Ett behov som jag omedvetet hoppas, förväntar mig eller önskar att den andra skall uppfylla. Behov av kontakt, närhet, bekräftelse, uppriktighet eller vad det nu kan vara. När det inte sker så gnäller vi eller kritiserar.

Men om man accepterar den andre precis som han/hon är, ( det vi alla människor innerst inne längtar efter ) då står jag ändå där med mina egna otillfredsställda behov?
Just det. Då blir dom tydliga. Och lättare att erfara och få kontakt med. Kanske till och med ta ansvar för att själv tillfredställa eller i alla fall formulera för sig själv.

När jag förstår mina egna behov så är det lättare att uttrycka dom för min älskade. Därigenom är han/hon fri att välja att rätta sig efter dom eller inte. Oftast räcker det med att säga som det är.

Slutsatsen är helt enkelt att istället för att gnälla på och kritisera sin partner, hejda sig en stund och undersöka vad det är för behov som man inte har fått tillfredställt. Uttrycka det och se vad som händer.