Kärlek i kylan
Nu börjar vi igen!
Höstens första artikel handlar om vad som gör att man känner sig trygg med sin partner.
Det finns många sätt att känna sig trygg. Man kan köpa försäkringar för allt, skaffa sig lås och larm på alla dörrar, bygga upp en pengabuffert "utifall att" etc.
Kanske är alla dessa sätt att skapa trygghet i tillvaron bara ett mått på vår inre otrygghet?
På liknade sätt försöker vi skapa trygghet i relationen genom att försöka kontrollera det som är utanför oss, det vill säga vår partner. Fråga var han/hon varit, skall ta vägen, göra, har gjort etc. Och förstås kritisera vederbörandes beslut, handlingar och önskningar. Alltså vilja ändra på sin partner. Den andre känner sig ofri, kontrollerad och osäker. Grogrunden för osämja är lagd.
Källan till dessa beteenden står att finna i oss själva. Vår egen osäkerhet över vår förmåga att hantera de känslor som skulle uppstå om något oförutsett inträffar. Det är det som är den inre otryggheten som så ofta kallas dåligt självförtroende.
Men sanningen är att ingen vet, allra minst du själv hur du skulle reagera. Visst, säkert skulle det vara smärtsamt och jobbigt i vissa fall. Det man kan vara säker på är att man skulle överleva även om det inte känns så i stunden. Med en erfarenhet rikare. Ingen har hittills dött av psykisk smärta.
Å andra sidan.
Att få vara som man är, med dålig andedräkt på morgonen, trött efter jobbet, hungrig med lågt blodsocker, retlig efter en dålig dag etc. Eller när man vill ta ut svängarna lite extra, bli lite "wild and crazy" eller bara vara för sig själv, vad det nu kan vara man vill i stunden.
Att då bli bemött med kärleksfulla leenden, respektfullt bemötande och utan tillsägelse från sin partner att skärpa sig. Att få vara så som man är i stunden, ända tills det går över. Inget tillstånd varar för evigt.
När min partner låter mig vara som jag är, visar sin kärleksfullhet även i dessa stunder, när jag faktiskt behöver det som bäst, då känner jag min inre trygghet växa. Och jag kan även tillåta mig att vara så där hopplös, tokig, retlig eller vad det nu är för jag vet att det går över. Samtidigt växer min förmåga att tillåta min partner att vara som han/hon är just i stunden.
I denna atmosfär växer och gror kärleken i oss. Kanske upptäcker vi en dag att vi även uppskattar eller varför inte älskar min partners "dåliga stunder".
Publicerad 2009-08-19 av Robert Seton med internt id 146.
Artikeln är okommenterad.
Artikeln är okommenterad.