"Vi gör alltid vårt bästa val" är en sanning som är allmängods i den värld där terapeuter, psykologer och andra människohjälpare verkar. Intressant i dessa tider när valet handlar om andra saker än vårt mentala väl och ve. Men inte desto mindre.
Vad vi egentligen har att välja på är emellertid höljt i dunkel och för framtiden att utvisa, när vi har facit i hand. Med tanke på allt valfläsk som serveras och alla överbud som rinner som en lavaström ur alla regeringsmedlemmar–wannabe's.
Det är lätt att få en känsla av att inget särskilt viktigt kommer att förändras. Lite mer där, lite mindre här.
Men de verkligt stora frågorna. Som skulle kunna föra världen framåt.
De som tidigare formulerades som visioner och ur vilka man sedan drog målsättningar och mot vars bakgrund vi kunde förstå att vi måste göra vissa steg och förändringar för att komma ett snäpp närmare ett förverkligande av VISIONEN.
Om man nu vill ändra på saker och "förbättra, utöka etc" så vet vi ju inte om det är en förbättring om det inte ställs i förhållande till vad vi önskar komma – VISIONEN igen.
Precis som hemma.
Vi sätter upp de här gardinerna och bygger ut garaget så blir det bättre.
Bättre i förhållande till vadå? Hur det var tidigare? Kanske. Men sedan då.
För vi vänjer oss snabbt. Snart är inte gardinerna nya och garaget för trångt igen. Vi ställde ju in mer saker där eftersom vi hade mer plats. Hmmm.
Men blev det bättre i förhållande till det vi vill. På längre sikt, hur vi vill leva vårt liv? Vad jag vill åstadkomma i livet innan jag dör. Mitt bidrag till världen och kommande generationer.

För att ge ett bidrag till visionsskapandet och i någon mån dämpa den ständiga strömmen av mer, öka, höja, utöka, fler, vill jag presentera en vision.

Utgångspunkten:
I en västvärld som dignar under överviktsproblem, överkonsumtion, livsångest m.m. mitt i den höga levnadsstandard som ändå flertalet åtnjuter kanske många kan säga: Okej, jag blir inte mer lycklig, sover bättre på nätterna, mer älskad av mina barn, får bättre relation till mina vänner, om jag tjänar mer, ökar konsumtionen, höjer alkoholintaget, utökar tomtarealen, köper fler kalsonger etc. Se på många som faktiskt har den möjligheten att göra detta, tusenfalt mycket mer än oss normalofattiga: Bill Gates, Percy Barnevik, Sven Tumba m.fl. De blev filantroper och ägnar sig åt att förbättra världen i stället för att ytterligare berika sig själva. Frågan är om vi andra måste komma till deras nivå för att dela med oss av överflödet?

Visionen handlar alltså om osjälviskhetens lycka.
I varje fall lite mer av osjälviskhet, som: när skaffade du dig ett fadderbarn sist?
När gav du din partner en blomma sist. Utan baktanke. Helt enkelt bara för att glädja henne / honom?
När skänkte du sist en rejäl slant till välgörande ändamål. Allstå så där mycket att du kände att "det här har jag egentligen inte råd med". Ungefär som du tänkte när du kostade på dig något dyrt sist?

Och: om man inte vet vad man vill har man ingen nytta av sin valfrihet.

Text och tanke: Robert Seton