Man måste ta ansvar för sig själv.
Du är så ansvarslös.
Jag är inte ansvarig för vad du gör

Vi kan kasta ansvar på varandra och använder ofta begreppet som ett slagträ mot varandra, utan att tänka efter vad vi egentligen menar.

Men vad är ansvar och hur fungerar det i praktiken?

Det vanligaste tolkningen av ansvar innebär att den som har ansvaret kan ställas till svars eller ta åt sig äran för det som skett. Ofta handlar det då om arbetssituationen.

Personligt ansvar i vardagssituationen, utanför arbetet fungerar på ett annat sätt.

Ansvar är ett förhållningssätt två steg.

Det första innebär att man behöver tänka efter och formulera vad man vill.
Det andra steget innebär att ta konsekvenserna av steg ett.

Annars stannar det vid en önskan, dröm eller förhoppning av att någon annan skall fixa åt mig.

Oavsett om vi vill ta ansvar eller ej så blir det konsekvenser.

Om man bestämmer sig för att inte ta ansvar så kommer det som sker inte har med mig att göra. Men likväl kommer det att påverka mig. Men jag kommer inte att ha något inflytande över det. Jag blir ett offer för omständigheterna. Drabbad av andras handlingar.
Som offer kan jag inte göra speciellt mycket.
Jag kan tiga och lida, Jag kan för all del hoppas att det skall gå över snart eller i varje fall innan jag dör. Det blir inte så mycket frihet av ett sådant förhållningssätt.

Om jag vill ta ansvar så skaffar jag mig inflytande över det som sker runt omkring mig. T. ex. med min relation eller mig själv.
Jag är med och påverkar utvecklingen. Det som sker kommer jag att vara delaktig i.
När jag då vet vad jag vill så kan jag vara med att driva utvecklingen åt det hållet.

Kanske bli mer fri att göra det jag vill.

Den enkla slutsatsen är att ett ansvarsfullt förhållningssätt leder till frihet eller i varje fall till successivt ökande frihetsgrader.

Den som inte vet vad han/hon vill har ingen nytta av friheten.