Alla som har varit i kontakt med Mindfulness, Meditation, Personlig utveckling New Age osv. har fått höra att ”man skall vara i nuet, leva i nuet, vara närvarande” etc. Inte alla har dock fått reda på vad som är så bra med det, hur man gör eller vart det skall leda.

Ändå finns det mängder med teorier och föreställningar om vad fantastiskt det skall bli ”om man bara lär sig att vara i nuet”.
Det utlovas mindre stress, mer kreativitet, långsammare åldrande, att vi skall bli smartare och mängder med fina saker skall hända. Oj oj oj.
Men hur gör man för att vara i nuet? Det finns mängder med kurser i det ena och det andra som skall lära oss att vara i nuet. Mindfullness till exempel.
Allt detta är gott nog.

Men faktum är att vi är alltid i nuet. I alla fall kroppsligt. Jag har då aldrig stött på någon människa som varit någon annan stans. Att sedan vederbörande verkar vara mer uppmärksam på sina egna tankar, än på mig, är något som ändå sker just nu, när vi träffas.

Svårigheten är väl att själv upptäcka att vi faktiskt alltid är i nuet.
Det bästa är långsamt träna sig till att ta sig till nuet med hjälp av viljan.

Viljan är en kraft som du kan utnyttja till att rikta din uppmärksamhet vart du vill. Som en trädgårdsslang. Du kan rikta vattenstrålen (= uppmärksamheten i denna analogi) vart du vill. Rikta din uppmärksamhet på dina tankar om över vad som skedde alldeles nyss, eller i förra veckan eller vad någon sa till dig för tre år sedan. Eller rikta din uppmärksamhet på dina tankar om vad som skall ske i morgon, om en timme eller till semestern.
Tankar finns i stort sett hela tiden. Det är ytterst sällan vi inte har några tankar. Att ingenting pågår. Inga inre ljud, inga bilder, inga ord. Ingenting. Vad liknar det? Utslocknande eller döden.
Därför är det meningslöst att försöka uppnå den inre tystnaden, för innerst inne, i djupet av vårt medvetande så motstår vi det av en naturlig överlevnads instinkt. Vi skyr döden.
Om det blir tyst så händer det. Då blir det som en drömlös sömn. Vi vet inte att vi varit där förrän efteråt.

Så återstår att söka uppnå något annat. Till exempel att skapa distans till sina tankar, låta dom leva sitt eget liv utan att fångas av dom och låta dom styra, eller följa med dom. Att skapa ett glapp mellan jag som tänker och tankarna i sig. Det är inte så svårt utan kräver bara en del träning.

Vill du träna på det så gör så här:
• Sätt dig ner, bekvämt så att du stödjer dig själv utan att sjunka ner för mycket i soffan eller stolen.
• Blunda.
• Rikta din uppmärksamhet till vad som pågår i ditt huvud.
• Rikta sedan din uppmärksamhet mot din andning. ( Din andning finns med dig så länge du lever. Den är en del av kroppens autonoma system. )
• När du märker att du flyter iväg till tankarna igen så uppmärksamma din andning igen. Stanna kvar med din andning så länge du kan. Följ med när du andas ut och när du andas in.
• Håll på så du länge du kan.
• Det kan hjälpa att sätta en timer på t.ex. tio minuter i början så slipper du fundera på hur länge du skall hålla på med att öva.. Utöka sedan tiden efterhand.

Snart nog är du uppe i en kvart eller en halvtimme.

Tränar du varje dag så kommer ett glapp mellan dig och dina tankar att uppstå. Dom kommer inte att försvinna men dom förlorar greppet över dig. Du får distans. Resultatet kommer du så småningom att märka. Kanske blir det något av det som utlovas av alla kursanordnare. Men någon effekt kommer du att märka. Men det kommer att ta lite tid. Och kräva disciplin från din sida, att faktiskt träna.

Lycka till.

Ps: Du kan träna lite var som helst: på bussen, i bilen, på promenaden. Var du än är, så har du alltid med dig själv.