Varför blir det inte som jag tänkt........
Bli besviken. Igen.
Att det aldrig blir som jag tänkt. Varför?
Har du tänkt på vad smärtsamt det är att bli besviken. Att någon som man gillar, håller av eller till och med älskar beter sig så att jag blir besviken. Så ramlar man ner i ett svart hål där allt gör ont och livslågan flämtar.
Särskilt illa är det när man sett fram mot något, glatt sig i förväg åt hur fint det skall bli. Planerat och förberett.
Ibland blir det så ofta. Varje gång vi skall till fjällen på semester. Eller ha en mysig hemmakväll för oss själva.
"Det blir ju aldrig som jag hade tänkt." Så sitter jag där i mitt mörka hål omfamnad av min besvikelse.
Tankarna börjar röra sig mot hämndens gränsland.
Men stopp. Ta ett djupt andetag. Man måste tänka lite till. Ingen kan väl göras ansvarig för att jag känner besvikelse? Ingen stoppar väl in känslor i mitt psyke?
Hur hänger det då ihop? Varför blir jag då besviken?
Ja, för det första var det så att jag själv hade byggt upp en bild, föreställning eller förväntan hur det skulle bli. Drömt, längtat och glatt mig. När man gör det så har man riggat min egen fälla. Vem kan säga hur det skall bli i framtiden? Det enda säkra man kan säga om framtiden är att det blir som det blir. Men när man förväntar sig att något skall bli på ett speciellt sätt så har man redan intecknat framtiden och sitter fast i fällan.
Men att önska, hoppas och längta efter att det där goa, härliga och ljuvliga skall bli, gör vi väl ändå?
Javisst, det är ju förvisso härligt. Men att tro och förvänta sig att det skall bli så är att rigga fällan av besvikelse för sig.
Det blir nämligen aldrig exakt som man förväntat sig. Hur noggrant man än tänkt ut allting. Det är till och med så att ju mer man bestämt och planerat allt i detalj desto större möjlighet till besvikelse.
Slutsatsen är att man skall planera, drömma och hoppas och sedan låta det bli som det blir.
Det blir det i alla fall.
Det finns ju dom som bestämmer sig för att det skall gå åt helvete. Lika mycket blir dom besvikna när allt blir bra. Kanske mest för att de inte kan säga "vad va det jag sa".
Det står lite mer om förväntan och besvikelser i arkivet under rubriken "Januaritema"
Särskilt illa är det när man sett fram mot något, glatt sig i förväg åt hur fint det skall bli. Planerat och förberett.
Ibland blir det så ofta. Varje gång vi skall till fjällen på semester. Eller ha en mysig hemmakväll för oss själva.
"Det blir ju aldrig som jag hade tänkt." Så sitter jag där i mitt mörka hål omfamnad av min besvikelse.
Tankarna börjar röra sig mot hämndens gränsland.
Men stopp. Ta ett djupt andetag. Man måste tänka lite till. Ingen kan väl göras ansvarig för att jag känner besvikelse? Ingen stoppar väl in känslor i mitt psyke?
Hur hänger det då ihop? Varför blir jag då besviken?
Ja, för det första var det så att jag själv hade byggt upp en bild, föreställning eller förväntan hur det skulle bli. Drömt, längtat och glatt mig. När man gör det så har man riggat min egen fälla. Vem kan säga hur det skall bli i framtiden? Det enda säkra man kan säga om framtiden är att det blir som det blir. Men när man förväntar sig att något skall bli på ett speciellt sätt så har man redan intecknat framtiden och sitter fast i fällan.
Men att önska, hoppas och längta efter att det där goa, härliga och ljuvliga skall bli, gör vi väl ändå?
Javisst, det är ju förvisso härligt. Men att tro och förvänta sig att det skall bli så är att rigga fällan av besvikelse för sig.
Det blir nämligen aldrig exakt som man förväntat sig. Hur noggrant man än tänkt ut allting. Det är till och med så att ju mer man bestämt och planerat allt i detalj desto större möjlighet till besvikelse.
Slutsatsen är att man skall planera, drömma och hoppas och sedan låta det bli som det blir.
Det blir det i alla fall.
Det finns ju dom som bestämmer sig för att det skall gå åt helvete. Lika mycket blir dom besvikna när allt blir bra. Kanske mest för att de inte kan säga "vad va det jag sa".
Det står lite mer om förväntan och besvikelser i arkivet under rubriken "Januaritema"
Publicerad 2007-04-09 av Robert Seton med internt id 42.
Artikeln är okommenterad.
Artikeln är okommenterad.