När vi en gång blev ihop så var det för att vi kände en dragningskraft till varandra och eller helt enkelt för att vi ville vara ihop. Vi lät oss förföras av känslan att det kändes bra. Det är lätt att bejaka allt som känns bra eller känns rätt i vår relation. Det betyder definitivt inte att det är bra eller rätt.
När känslorna får ensamrätt att bestämma hur vi skall handla är det fara å färde. Känslornas handlingsimpulser är förföriska och farliga. Det vet alla som gjort dyra impulsköp. Eller handlat på annat vis och sedan hamnat snett bara för att det "kändes rätt då – jag visste att det var fel men det kändes så rätt".
Konsten att vara ihop lär man sig genom vilja, intresse och uppmärksamhet.

Viljan att vara ihop.
I stunden kanske det känns tungt och besvärligt. Men om jag vet att vi har det oftast bra och jag vill ta mig igenom detta, det går över etc. så är det förnuftigare än att fly situationen.

Intresse för relationen.
Det som intresserar mig det ägnar jag tid åt. Är jag då intresserad av min partner och vår relation så ägnar jag tid åt den. Fördjupar kunskapen om den och lär mig mer. Precis som om man är intresserad av golf. Man ägnar sig åt det ofta, läser golftidningar och åker på golfresor. När var du på en parutvecklingskurs senast?

Uppmärksamhet på den andre.
Ge den andre mer utrymme och stöd i sin utveckling. Fråga vad du kan göra för henne/honom ofta och gör det. Ansträng dig för att se den andres behov i stunden.
Tala alltid om vad du behöver istället för att kritisera.

Att ha det bra ihop innebär att man inte alltid får som man vill och att man ibland måste ställa upp på sådant man inte vill.