Medkänsla i ett förhållande innebär att man överser med misstag.

Skuld har vi alla. Vi har begått oförrätter mot våra nära och kära, okända och andra. Kanske vi har bett om förlåtelse. Men det lättar inte vår skuld. Det som är gjort är gjort. Vad vi måste göra är att bära vår skuld. Inte förneka den eller tro att den försvinner. När vi kan se, erkänna och bära vår skuld så växer vi.

Jämställdhet. De tre viktigaste relationerna i våra liv är:
Relationen till våra föräldrar. Den är inte jämställd. Föräldrarna är stora och som barn till sina föräldrar är man liten.
Relationen till sin partner. Den bygger på jämställdhet. Och måste göra det för att fungera. Om den ena gör sig större, är förmer eller förminskar sig i förhållandet så fungerar det inte längre.
Relationen till sina barn. Som förälder är man alltid större än sina barn. Man är inte jämställd. Till exempel skall man inte och kan aldrig bli "kompis" med sina barn. Men barnen vill gärna ibland bli kompis med föräldrarna. Det är helt Ok. Men betyder inte att föräldern skall vara kompis med sitt barn.

Stress. Om du upplever stress i ditt förhållande så betyder det att någon, troligtvis din partner vill ha något av dig som du inte kan ge. Det leder till att du känner dig kraftlös. Det som din partner vill ha är troligtvis något som han/hon inte fick av sin förälder. Stressen uppkommer eftersom din partner kommer till dig som ett barn till sin förälder. Förhållandet blir ojämställt och fungerar inte längre.

Trygghet. Ingen relation kan erbjuda trygghet. Livet i sig är bräckligt. Så man kan inte heller vara säker i sin relation. Om partnerna erkänner det finns förutsättningar för att relationen växer.

Födsel och död kan vi inte kontrollera. Även om vi anstränger oss så kan vi inte i grunden ha kontroll över vem som skall födas och när man skall dö.
Kärleken kan man ge utrymme för.