Vera hade körkortet i sin hand. Det var svårt att förstå att hon faktiskt klarat av det. Nu öppnade sig möjligheter som hon sett sina kompisar kunna förverkliga men hittills inte hon. Det hade dröjt länge. Många lektioner och två uppkörningar.
Hon studerade bilden på sig själv och var absolut inte nöjd med den. Men just nu spelade det ingen roll. Hon skulle ut i världen. I varje fall ut på vägarna till att börja med.
På bussen hem kunde hon inte släppa taget om körkortet. Hon höll det i sin hand som hon hade i jackfickan. När bussen passerade en skylt med texten ”Olssons bilar” flög den andra handen ut alldeles av sig själv till stoppknappen. Bussen stannade på nästa hållplats och hon gick de få stegen tillbaka till Olssons bilar. Öppnade dörren till bilhallen och blicken fastnade omedelbart på en djupgrön, blank bil. Lagom stor och på alla sätt intagande föreföll den henne helt oemotståndlig.

Hon stod bredvid den och en överväldigande lust att bara ta den och köra iväg, grep henne. Hon öppnade bildörren och satte sig på förarplatsen.
Näsan fångade upp doften av läder och ny plast.
Blicken slukade alla detaljer, former och färgspelet på instrumentbrädan. Händerna strök över ratten och hon rörde försiktigt vid alla knappar. Undersökte och utforskade alla skrymslen och detaljer. Hon njöt av de sensationer fingrarna sände henne på deras upptäcktsfärd. Hela hennes kropp tog del av intrycken. Hon förde händerna till tyget på sätet. Lät fingertopparna långsamt och noggrant granska dess struktur.
Strax fann hon reglagen till förarstolens inställning och började experimentera med den. Prövade den ena ställningen efter den andra. När hon var bekväm och satt avslappat sökte hon efter reglagen till rattens inställning. Lossade den och förde ratten med eftertänksamma rörelser framåt och bakåt, uppåt och nedåt tills hon hittat en position som hon var helt tillfredställd med. Satt en stund och slappnade av, drömde sig bort och lät kroppen omfamnas av förarsätets generositet.

Vera rycktes brutalt ur drömmarna och tillbaka till bilhallen först när försäljaren knackade på vindrutan och frågade om han kunde stå till tjänst med något, om hon hade några frågor om bilen eller ville veta vad den kostade.
Vera nöjde sig med att veta priset.

När Markus frågade vad det var för märke på bilen, hur många hästkrafter och vilken årsmodell det var så blev hon mest förvirrad.
– Men vad var det för bil då? En kombi eller sedan, sportbil eller…? försökte han.
– Jag vet inte sa Vera. Den var grön. Jättefin.