Tjat handlar om vår önskan om att den andra skall ändra sig. Så att det blir som jag vill. Främst utsätter vi barnen för detta gissel. Det man lärde sig som barn när mamma eller pappa tjatade på oss var ju att slå dövörat till. Tjat har alltså den funktionen på oss att vi lär oss att inte lyssna.
Varför kan man fråga sig?
Svaret är enkelt.
Tjat handlar om att den som tjatar konstant påpekar fel eller klagar på en. Och det vill man ju inte höra. Den som tjatar önskar att man skall bättra sig. Det betyder ju att man inte duger som man är. Man är inte tillräckligt bra eller trevlig, god, aktiv, ordningsam eller vad det nu är för brist man har. Tjatet påminner oss om det.
Blir man tjatad på så för det med sig att man drar sig undan och undviker den andre både emotionellt och fysiskt. Man känner sig kritiserad.

Att tjata är respektlöst. Den som tjatar sätter sig över den andre och behandlar honom/henne som ett barn och gör sig till tolk för vad som är rätt beteende eller uppträdande.

Om man vill undvika att bli betraktad som en tjatmoster eller tjatgubbe så kan man undvika de värsta fällorna:
– Skyll inte på den andre
– Ställ inte krav som din partner inte upplever som rättmätiga
– Attackera inte din partner
– Undvik att få din partner att känna sig dum
– Håll dig borta från fraser som: du gör alltid….. du gör aldrig…….

Innan du börjar tjata igen kan du åxå tänka igenom följande:
Det finns en bra definition på idiotiskt beteende – att upprepa samma beteende och förvänta sig ett annat resultat.
Så om du tror att den trettiofjärde gången du påpekar samma sak för din partner, då, då äntligen, skall han/hon förstå och genast ändra sig.
Vem är det som är en idiot?