Det är svårt att tänka sig att leva utan att bli äldre.
Att bli äldre är dock inte samma sak som att växa, bli mer mogen, klokare och mer livserfaren. Din ålder säger inget om mognad, visdom och livserfarenhet. Din ålder anger hur många dagar du gått på denna jord. Inget annat. Därmed faller innebörden av många talesätt och uttryck som "med ålderns rätt; jag har ju varit med lite längre än dig så därför förstår jag det här lite bättre…"

Livets gång ger oss ändå möjlighet till mognad och visdom. Den står att finna i dynamiken mellan mörker och ljus, älskvärdhet och bitterhet, samhörighet och ensamhet. För att ta vara på möjligheten till att växa och utveckla vår visdom behöver vi göra två saker.

Det ena är att stanna kvar i mörkret eller ljuset när det omsluter oss, ta emot älskvärdheten eller bitterheten när det drabbar oss, bekräfta samhörigheten eller ensamheten när vi upplever den. Utan att värdera det ena som bättre än det andra.
När vi värderar det ena som bättre än det andra så strävar vi automatiskt från det sämre till det bättre. Men det är i mörkret vi kan förstå ljuset och tvärt om.
Till yttermera visso fyller livet sig självt med lagom proportioner av båda sidor.

Det andra du skall göra är att reflektera över det som varit, för dig själv och tillsammans med en god lärare.
Den bästa läraren är din partner. Det mesta av det du kommer lära dig om dig själv och livet kommer du att lära dig av honom/henne.

Mognad, visdom och livserfarenhet är inget som kommer till dig alldeles av sig självt.
Som du kan sitta och vänta på och hoppas att det med tiden skall drabba dig.
De måste fångas av din nyfikenhet.