Kanske du inte är helt ärlig när någon frågar dig om något som du tycker kan vara känsligt.
Ibland skarvar vi lite för att framstå som bättre eller finare eller något annat positivt.
Understundom ljuger vi helt och hållet.
Man kan fråga sig vad det är som gör att vi inte törs vara som vi är.
När vi var små fick vi ju lära oss att det är fult att ljuga. Ändå lärde vi oss tidigt att ljuga.
Vi ljög för att vi var rädda och vi gör det fortfarande.

När din partner frågar dig om du vill gå med bio i morgon. Han/ hon står med biljetterna i hand och vill överraska dig. Själv har du sett fram emot att sitta hemma och kolla ditt favoritprogram på tv, dricka en kopp te och inte prata med någon alls.
Du vill inte, men ändå svarar du "Javisst, O vad kul!"
Magen skruvar ihop sig och du hoppas att ditt tillkämpade leende inte skall märkas.

Varför kan du inte vara ärlig vid ett sådant tillfälle?
Du vill ju inte såra honom/henne.

Vad händer när du sårar honom/henne?
Han/hon blir besviken.

Vad händer om han/hon blir besviken?
Han/hon vänder sig från dig och gillar dig inte.

Vad händer om han/hon inte gillar dig?
Han/hon vill inte vara med dig.

Och vad leder det till?
Du blir ensam.

Just det.
Att bli ensam, övergiven och utstött ur gemenskapen är den värsta katastrofen av alla.
Ingenting är smärtsammare för en människa än att ställas utanför gemenskapen, bli ensam. Det är därför vi uppfunnit fängelset och isoleringscellen. Att sitta i fängelse är att bli utestängd ur den samhälleliga gemenskapen. Att bli satt i isoleringscell är att bli utestängd från den gemenskap som finns i fängelset.

Så vi gör mycket för att få vara med i gemenskapen. Förställer oss, kompromissar med det vi egentligen vill, ljuger för oss själva och omgivningen.
Samtidigt kan vi beundra dom som säger vad dom tycker, går sin egen väg och därigenom vågar riskera att inte bli omtyckta. Vi skulle vilja vara sådana själva. Om vi inte var så rädda.

Men kanske skulle vi må bra av att upptäcka att det inte är livsfarligt att säga vad man tycker, ta sociala risker och bli lite ärligare. När man säger som det är blir man tydlig och i längden respekterad.

Läs mer i arkivet om rädsla:
Reflexioner om att ta avsked
Januaritema (2)