När man klev in i tonåren blev det motsatta könet något mer än en lekkamrat. När man tittade på en viss klasskamrat hände det något. Något märkligt pirr infann sig i kroppen. Det oförklariga pirret infann sig än starkare när hon/han svepte förbi och som av misstag råkade komma åt handen.
Men inte visste jag vad vi skulle göra med det. Kanske försökte jag göra som jag läst i syskonets tidning eller sett på någon för barn olämplig tv–serie.
Lätt taffliga och osäkra sökte vi mer kontakt. Snart var det dags för första festen och så satt jag däri soffan och hånglade för första gången.
Så gick det på.
Snart nog blev jag ihop med någon. Skaffade mig lite mer erfarenhet. Gjorde slut.
Och efter ett tag ihop igen.

Blev lite äldre och en dag har vi varit ihop ett bra tag. Byggt upp ett hem och kanske fått egna barn. Så har det rullat på ett tag.
En dag börjar vi se att frun blir mer och mer och mer lik sin mor. Eller mannen mer lik sin far, kanske inte till utseendet. Men till förhållningssättet.

Hört din partner säga någon gång att “Du är precis som din far/mor?”

Den samkönade föräldern lär sitt barn hur man förhåller sig till det motsatta könet. Inte av det som sägs genom hur han/hon förhöll sig.
Ömt uppvaktande eller dominant nedlåtande. Kärleksfullt uppmärksam eller krävande nonchalant. Eller hur det nu var.
Barn tar alltid efter mer av det som inte sägs än det som direkt uttalas. Föräldern är den stora läromästaren genom hela uppväxten. Kanske inte alltid medveten om det men faktum är att så är det.

Vi kan alltså lära oss massor om oss själva genom att titta bakåt vilka traditioner som gällde. Framför allt traditioner som rör vad man fick och inte fick. Vad man pratade om och vad man absolut inte pratade om. Vad man måste göra och absolut inte kunde göra.
Det som sades kunde man protestera mot eller fundera över. Det var ju uttalat. Men det som märktes och låg i luften var svårt att värja sig emot.

Så vi kan lära mycket genom att titta bakåt. Inte bara på föräldrarna utan även deras föräldrar. Vi bär deras traditioner mer eller mindre medvetet. Vi för vidare dessa till de generationer som kommer efter. På gott och ont. Men ju mer medvetna vi blir om detta desto större blir handlingsfriheten. Våra valmöjligheter ökar. Bara för att traditionen har vissa påbud så betyder inte det att jag måste göra så, tänka så eller förhålla mig så till min älskade.