Alla vill vi ha mycket. Kanske vi lurar oss för lätt att tro på det materiellas förmåga att ge oss det vi vill ha. Visst, många ting underlättar tillvaron. Det som skänker oss den bestående tillfredställelsen är ändå uppmärksamhet, vardagsmening och närhet till varandra.

Att vi blir uppmärksammade och bekräftade känns tillfredställande och kärleksfull. Man känner att man lever när någon verkligen ser en.
Att finna vardagsmening med det vi gör, om det nu är triviala ting som diskning, städning eller att handla, fyller tillvaron med betydelse även till de små uppgifterna och ger oss energi.
Att vi upplever närhet ofta är en förutsättning för relationens bärkraft. Det gör det lätt att svara på frågan: Varför skall vi vara ihop?

Vi är alla olika och därför kan man inte läsa någon bok om eller se något tv–program om vad min käresta behöver av uppmärksamhet, vardagsmening och närhet, just nu och på vilket sätt. Varje stund och varje situation har sina förutsättningar och möjligheter.
Det bästa sättet att veta vad min älskade behöver, vill ha och längtar efter just nu är att uppmärksamma, iaktta och lära sig se henne/honom i denna stund, och varje stund.

Fällan vi lätt trillar i är att vi tror oss veta. För så har det alltid varit. Det är en latmansfälla.

Men ser man sin käresta, just nu så kommer man snart bli varse vad hon/han behöver och vad jag kan ge av uppmärksamhet, hur jag kan tillföra mening, eller ge en bit av det hon/han längtar efter.
Det krävs lite träning i att öppna sina sinnesorgan, släppa sina föreställningar och rikta intresset till min älskade.