Många psykologer, terapeuter och coacher hävdar nödvändigheten av att lära känna sig själv. Man lovar många fördelar och till och med förbättringar av livet som belöning på självkännedomens väg.
Många av oss har aldrig tänkt tanken att man skulle gå i terapi eller till en coach förrän vi mår dåligt av att något ställt sig framför oss som vi trott att vi lämnat bakom oss. Då livet går emot är man förvisso som mest motiverad att ta hjälp och det underlättar att börja med ett konkret problem. Det kan vara en start på vägen till självkännedom.

Det finns dock en annan sida av saken.
Alla människor utgår från sig själva. En del bygger om sin sommarstuga eller håller på med hundar, stickar, motionerar eller sjunger i kör. Folk gör saker för att de får ut något positivt ut av det för sig själva. Någon typ av tillfredställelse. Och att man lär sig något av det.
Samma sak med att utveckla sin självkännedom. Det är helt enkelt intressant att utforska vem man är.

Då vi var små och växte upp så utvecklades vår självkännedom till synes aldeles av sig själv. Vi märkte att vi klarade av mer saker och lärde oss nya kunskaper. Drivkraften var exprimentlusta och nyfikenhet. Vi ville kolla hur saker och ting hänger ihop och om det gick att göra på ett annat sätt. När vi sedan lämnade tonåren så fick vi för oss att vi var färdiga och klara att gripa oss an livet.
Vår nyfikenhet avtog och vi ägnade oss åt att försöka finna ett vanligt liv. Lyckan av att upptäcka och utforska värden kom inte längre av sig själv.
Iblan händer saker och ting i vuxen livet som vi reagerar starkt på eller mår dåligt av. Då hamnar vi ett val. Antingen skylla ifrån oss – det är någon annans fel att jag mår så här och nöja sig med det, eller att ställa sig frågan "hur kan det komma sig att jag reagerar så här i den här situationen?"
Det senare förhållningssättet kommer av nyfikenhet och är en drivkraft för självkännedomen. Vill du lära dig något om dig själv så måste du vara intresserad och nyfiken. Precis som med sommarstugan, stickningen, hundarna eller vad det nu är du är intresserad av. Det fina med att vara intresserad av sig själv är att man alltid har tillgång till sig. Man kan alltid nyfiket fråga sig olika saker om sig själv. Det är en utmärkt början som definitivt leder till personlig utveckling. Om du dessutom läser om, går på kurs i etc. personlig utveckling så stimulerar du din kunskap och nyfikenhet på området.

Att syssla med självkännedom är helt enkelt intressant, spännande och berikande.
Bonusen du får är att det blir lättare att hantera situationer som tidigare var besvärliga, lättare att ta sig ur livets djupa dalar och kanske en del annat som utlovas i diverse reklammaterial för personlig utveckling.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Skriv till oss du också: klicka här