Kärlek är något vi har med oss från födseln. Det är själva livskällan. Man kan säga att vi är kärlek. Alla dras till kärlek, alla vill ha kärlek och alla attraheras av den. Det är därför vi dras till och fascineras av nyfödda och små barn. De har en magnetisk kraft. De reflekterar kärlek ut i omgivningen. De får den därför tillbaka. Ända tills de börjar upptäcka världen och sig själva. De säger nej som ett sätt att pröva sin förmåga att inte ta emot annat än när de själva är öppna och vill ha. De protesterar och revolterar. Då upphör tillbakaflödet till barnet. De börjar upptäcka att de måste vara på ett visst sätt, behaga omgivningen och vara till lags för att få kärlek. Kärleken blir villkorad. En handelsvara.

"Om du är snäll och gör som jag säger så får du en kram eller glass till efterrätt."

Barnet börjar förlora kontakten med dess livsrot – kärlek. Det börjar tro att den är något annat. Elak snorunge, till exempel.
Så pågår det många år tills en dag, kanske runt tjugo–årsåldern, det blir förälskat. Känner ett pirr eller en härlig störning som drar uppmärksamheten från allt annat.
Barnet, som nu inte längre är ett barn, har träffat en annan människa som väckt upp kärleken i honom/henne. Som återskapat kontakten med det som var glömt och fördolt i många år. Det vill naturligtvis ha den personen, vara med honom/henne så mycket och länge som möjligt. Det vuxna barnet tror att det får kärlek. Men det går inte att ge kärlek. Det är något som vi alla bär och är så det kan man inte ge bort som en vara eller ting. Däremot kan man vara kärleksfull och på så viss väcka kärleken hos en annan människa.
Det är precis det som sker när man blir kär. Man påminns och känner kärleken inom sig. Fylls av den. Därför blir vi beroende av och fästa vi den som väcker kärleken inom oss.

Kärlek kan inte bevisas, mätas eller vägas. Ändå vet alla att den finns och har någon gång upplevt den. Kärleken är därför högst verklig .
I ett parförhållande handlar det inte om att söka efter den andres kärlek. Men att upptäcka och se barriärerna som vi ställer framför den.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Skriv till oss du också: klicka här