Många moderna forskare menar att vi har en genetiskt inbyggd moral som grundar sig i gruppens överlevnad. En moral som dikterar vad som är rätt i förhållande till gruppens välbefinnande, samarbete och sammanhållning. Dessa livsviktiga funktioner har mejslats ut genom årmiljoner och har sitt ursprung i den tiden vi drev omkring i mindre grupper på Afrikas slätter som samlare–jägare. Gruppens överlevnad var då helt beroende av alla individers välbefinnande, samarbete och sammanhållning. Gruppen har miskat genom årmiljonerna till att bli en familj eller ett par men samma sak gäller nu.
Om man sviker gruppen och blir egotung, tar för sig, ser sig som förmer än andra i gruppen, inte delar med sig osv, så agerar man omoraliskt och skall alltså med rätta skämmas.

Tänk bara hur jobbig man tycker att en skrytmåns är eller en som aldrig tar undan kaffekoppen efter sig, inte hjälper till med att städa efter en gemensam tillställning eller ständigt kommer försent. Det finns något intuitivt i den känslan av antipati mot sådant beteende.

De flesta människor, som inte är helt avtrubbade i kontakten med sig själva, känner skam. Det är en del av den mänskliga utrustningen. Men det är viktigt att skilja på intuitiv genetisk skam och den skam som kommer ur inlärda ideer om vad som är rätt och fel.
Att skämmas för att man inte har de senaste modet på sig eller att man slarvat med att raka sig under armarna eller att man inte orkar äta upp manten är inte medfött eller genetiskt utan en social konvention som rinner upp i någon obskyr religiös förtryckarmoral som vi alla mer eller mindre bär med oss.

Vår medfödda förmåga att skämmas är ett tydligt signalsystem som syftar till att påminna oss när vi är ojusta.
Vad som är juste och ojuste är inte lätt att särskilja då det ständigt utvecklas och tar sig olika uttryck. Dessutom förväxlas det ofta med inlärd kollektiv regel.

En bra väg att gå är att ständigt ha ett samtal om vår moral för att undersöka och blottlägga vad vi i familjen, paret, gruppen tycker är juste och ojuste och vad som faktiskt bara är pålagd moraluppfattning som man inte behöver ha som sin egen. Vi utarbetar överenskommelser som gäller för just oss, dig och mig, och mejslar fram en samsyn på vad som är juste att skämmas för och vad man helt enkelt kan strunta i vad folk tycker om.