De första fem stegen har handlat om att se det som varit.
Vi tenderar att skönmåla, glömma och förvanska vår historia – allt det som varit fram till nu.
Innan vi verkligen ser, utan värderingar och förvanskningar, kan inget förändras.
Att se det som varit är i sig det första steget till att förändra vårt förhållningssätt till historien – det enda som vi faktiskt kan förändra.
Historien är som den var. Vi bär den med oss och använder den ibland, skyller på den för att inte göra något åt, eller av, vårt liv.

När du börjar se verkligheten som den var, utifrån dagens ljus, så skapar du samtidigt en distans till den. Det förbereder dig för att ta nästa steg: att acceptera.

Acceptera det som hänt.
Acceptera de oförrätter som du blivit utsatt för.
Acceptera att det inte kunde bli på ett annat sätt.
Acceptera att du själv gjort det du gjort och inte gjort.

Att acceptera är inte samma sak som att resignera.
Att acceptera innebär inte att tycka att det som skedde var bra..

Att acceptera innebär att ta till sig, att säga ja. Stanna kvar med de reaktioner och känslor som kommer upp när minnena visar sig.
Att acceptera är inte bara en intellektuell process, den involverar hela dig.
Att acceptera leder till att du inte springer ifrån dig själv och de känslor som gjort att du förvanskat historien för att den var så svår att acceptera.
Att acceptera innebär att lära sig leva med.

Det krävs träning för att lära sig acceptera.
Detta är det första träningspasset:
Dra dig till minnes någon eller några människor, situationer, eller händelser som du vet att du undviker att tänka på . Välj ut en som du kan hålla kvar en stund i ditt medvetande. Håll den kvar och studera den. Gör inget åt den. Lägg märke till dina impulser och reaktioner.
Välj en ny situation varje dag, hela veckan.