Män och kvinnor dras till varandra därför att de känner sig ofullkomliga.
Det fattas något. Man saknar något man behöver. Något som är olikt mig och kompletterar mig.
Det olika attraherar mig just därför att det kompletterar mig.
Därför öppnar jag mitt hjärta för att ta till mig det som fattas mig.
Jag blir sårbar.
Båda måste vara redo att visa att de behöver något från den andra. Be om det.

En man tar emot från sin kvinna vad han saknar och ger till henne vad hon saknar.
En kvinna tar emot från sin man vad hon saknar och ger till honom vad han saknar.
Utbytet sker på alla nivåer; mentalt, andligt, emotionellt och fysiskt.
Det ömsesidiga utbytet är den kraft som vidmakthåller och fördjupar förtroendet i relationen. Ju mer de ger och får av varandra desto starkare blir bandet mellan dem.

Varefter vi lever ihop så blir vi mer och mer lika varandra.
Man anpassar sig, skaffar samma vanor, rutiner, tycker lika om fler saker osv. Kanske önskar vi att den andre skulle vara lite mer som jag.
Vi blir alltmer insnärjda i varandra. Vi ser inte den andra.
Vi blir mindre "du och jag" och mer "vi".
Därmed försvinner olikheten och jag behöver inte min partner mer.
Kärlekens förutsättning försvinner.

Kärleken förutsätter jämställd olikhet. Kanske är den största utmaningen i en relation att respektera den andre som olik och jämställd.