Tack gode Gud (om du nu finns, vilket jag inte tror, men i alla fall) för att du gjorde man och kvinna ofullkomliga. Även om människan är skapelsens krona så är vi lyckligtvis inte fulländade.
Tänk dig själv, Gud ( du som inte finns alltså ) att du hade varit så klumpig att du skapat oss fullkomliga. Att vara fullkomlig innebär ju att vara färdigutvecklad, ultimat, inget finns att tillägga. Och det kan bara vara på ett sätt. Alltså måste alla vara lika i en sådan värld.
Så meningslöst!

Varje människa jag skulle stöta på skulle vara lik mig till alla delar och egenskaper. Ingenting skulle finnas att utveckla annat än det som jag det vill säga vi alla skulle vilja. Samtidigt. Och det skulle vi ju vilja samtidigt för annars skulle vi ju inte vara lika. En socialists dröm. Men ingen skulle kunna vara ledare för ingen skulle vara följeslagare. Så urbota tråkigt!
Vi skulle inte behöva jämföra för det skulle inte finnas några skillnader att jämföra. Inte heller skulle det finnas någon mening med att träffa nya människor. Man skulle ju veta precis hur dom var. Och om man var intresserad av motsatta könet så skulle man kunna vara med vem som helst. Har man träffat en så har man träffat alla. Kloningsforskarnas slutmål.
Ju mer man tänker på det desto mer fasansfullt blir det.

Ur det perspektivet framstår vår värld, som den ser ut i dag med alla dess brister och tillgångar, som ganska fantastisk.
Vi får fortsätta att leta efter meningen med livet.
Vi kan njuta av spänningen i att lära känna nya människor.
Vi kan glädjas åt att det fortfarande finns massor att lära.
Vi kan förundras över att vi inte, kanske aldrig, riktigt kan förstå oss på vår älskades alla nycker.
Vi kan då och då titta tillbaka och konstatera att "ja, jag har faktiskt blivit lite mer".
Livet kan få fortsätta att vara obegripligt i många stycken. Människan får ha sin förunderlighet i fred och världens mysterier förblir dolda.

Vi kan glädjas åt att världen ser som den gör. Det beror helt enkelt på att vi människor gör en massa dumheter och fel. Beroende på att vi är så begränsade och ofullkomliga som vi är. Betänk alternativet: att vi gjort allting rätt och riktigt och världen ser ut som den gör just nu. DET, vore riktigt skrämmande.