Man skulle kunna säga att Markus föddes i en helt vanlig familj. Även om det är omöjligt att definiera vad som är normalt när det är vanligt med enföräldersfamilj, styvföräldrar, halvsyskon och helsyskon, invandrade och utvandrade föräldrar och så vidare i alla kombinationer och varianter.
Det enda som var en smula ovanligt var väl att han föddes i ett annat land än där hans föräldrar inte var bosatta. De hade rest dit därför att hans far skulle leda ett projekt för sitt företag under ett halvår. Föräldrarna trodde att de skulle hinna hem i tid för hans födelse men projektet drog ut på tiden. Han hann ut i världen innan de reste hem igen.

Hans far och mor var borgerligt gifta sedan två år tillbaka. Det var moderns andra äktenskap. Det första hade inte hållit mer än ett par år och hade skänkt en dotter till värden. Markus 4 år äldre halvsyster.
Markus far och mor träffades på en finlandskryssning där fadern var på kombinerad konferens och nöjesresa. Modern reste med sin betydligt äldre bror som just hade blivit lämnad av sin fru. Modern ville muntra upp sin bror Svenåke och hade ambitionen att återknyta kontakten med honom då de på senare år inte hade umgåtts så mycket som tidigare.
Fadern såg sin blivande hustru i baren och blev attraherad av hennes kroppsspråk och av hennes intensiva blick. På avstånd iakttog henne och i samma stund han insåg att Svenåke var hennes bror rätade han till slipsen, gick fram till henne och bjöd upp till nästa dans.

När Markus sedan föddes, drygt fyra år senare var han som alla andra nyfödda helt beroende av sin omgivning. Amningen var en högtidsstund och en bekräftelse på moderns omtanke och rena kärlek. Doften av hennes hud och kontakten med det varma bröstet var den viktigaste kontakten med yttervärlden för Markus, under det första levnadsåret. Snart nog kände han igen faderns doft och vilade lugnt i hans armar, de fåtal gånger fadern bar omkring honom.
Vi den här tiden hade Markus endast ett enda sätt att uttrycka sig tydligt – han skrek. Precis som alla andra barn. Visserligen log han, blinkade, viftade med armarna och hade en del ljud för sig men det var mer svårtolkat. Modern lärde sig så småningom att i grova drag urskilja vilket skrik det rörde sig om: jag har bajsat på mig skriket, jag vill ha mat skriket, jag har ont i magen och måste rapa skriket, det är något annat skriket.
Moderns grad av trötthet och allmänna frustration påverkade hur väl hon lyckades särskilja vilket skrik det rörde sig om vid varje tillfälle.
Så småningom blev Markus mer nyanserad i sitt yttryckssätt. Allteftersom hans förmåga att sortera erfarenheter utvecklades, utökades hans förråd av läten och snart nog hade han formulerat sitt första ord. Modern hade under ett par månader försökt få honom att formulera ordet ”mamma”, genom att tydligt framför honom frasera ordet och avsluta det hela med ett leende. Kanske för att göra modern glad eller i brist på valbara alternativa ord, fick Markus första tydbara ord bli just "mamma". Han blev varse den glädje som ordet utlöste och uppmanad att utsäga ordet även i faderns närvaro. Vilket han självklart gjorde. Sedan hade föräldrarna i rent glädjerus försökt förmå honom att utöka sitt förråd av uttydbara ord tills de tröttnade och lät honom suga på några byggklotsar.

Den fråga som han själv aldrig formulerade men utifrån vilken han utforskade världen och interagerade med omvärlden, var:
är världen till för mig?