Det hade blivit sent. Senare än vad Markus hade tänkt från början när han gick med på att följa med till festen. Så han fick ta nattbussen hem. En lördagskväll så här sent så var det givet att den var full. Lika full som gubben som satt bredvid honom verkade vara. Han satt och muttrade okvädesord. Markus betraktade honom i ögonvrån. Han såg ut som en typisk lodis. Slitna och smutsiga kläder. Stripigt ovårdat hår och lortiga händer. Dåliga tänder och hygien.
Plötsligt for gubben ut i en lång hög, sluddrande ramsa. Folket i bussen försökte tränga ihop sig så långt från honom som den fulla bussen tillät. Markus satt lugnt kvar och betraktade gubben. Han verkade fullt upptagen med sin egen ilska. Hötte med nävarna i luften och slog sig själv i knät. Det var uppenbart att gubben blivit utsatt för något ytterst obehagligt. Markus nyfikenhet pockade på.
– Vad är det som har hänt, frågade han så neutralt och lågt som möjligt. Han ville inte dra på sig de andra passagerarnas uppmärksamhet. Gubben reagerade inte. Han var uppslukad av sin egen upplevelse och fyllan försämrade kommunikationsförmågan. Efter en minut upprepade han frågan, nu lite högre. Gubben vände sig till honom.
– Djävla snutar, kom det ur honom.
– Ja, fy fan sa Markus.
Gubben såg lite förvånad ut över det plötsliga medhållet.
– Vad gjorde dom, frågade Markus.
– Dom jävlarna, sa han. Min gitarr. Dom tog min gitarr. Gitarren. Förstår du?
Markus nickade.
– Den var en del av mig. Jag satt och klinka lite för kompisarna. Så kom dom bara fram och tog den ifrån mig, dom djävlarna.
De andra passagerarna lyssnade nu intensivt utan att låtsas om det. Gubben sluddrade inte längre och verkade helt redig om än uppbragd. Han gestikulerade ivrigt medan han pratade.
– Vilka typer, sa Markus och började fatta sympatier för gubben.
– Typiskt snutar, sa någon annan passagerare.
– Ja sen ryckte dom upp mig från soffan och sa att jag skulle åka hem. Jag hade ju inte gjort nåt och så släpade dom fram mig till bussen och sa att jag skulle kliva på. Två stöddiga snutjävlar bara tryckte upp mig på bussen.
En dam som satt bakom gubben undrade försiktigt om man får göra så.
– Vad skulle jag göra? fortfor han. Det var ju bara att kliva på. "Åk hem med dig" sa dom. Va? Va fan alltså.
Ilskan över ordningsmaktens övergrepp på en stackars människospillra började spridas i bussen. Kommentarer flög genom luften. Sympatiyttringar riktades till gubben som blev påtagligt berörd av all uppmärksamhet. Alla pratade i munnen på varandra och tog ställning för gubben och mot ordningsmakten. Ilskan böljade fram och tillbaka.
Bussen hade kommit fram till Markus hållplats. Han tog sig genom den upprörda passagerarhopen och klev av.
När bussen lämnat hållplatsen lade sig den nattliga tystnaden över omgivningen. Markus styrde sina steg mot hemmet. Tankarna på vad gubben varit med om upptog honom.
Dom tog hans gitarr. Tror fan att gubben blev ilsken, sa han tyst för sig själv.