Män och kvinnor dras till varandra för att de inte känner sig fullkomliga. Man saknar något. Något som är olikt mig och som kompletterar mig.
När jag möter min tillkommande så öppnar jag mig för det olika för att ta det till mig. Jag öppnar mitt hjärta och blir därmed sårbar.

Båda måste vara måste vara redo att visa för den andre att "jag behöver något av dig". Och att be om det.

En man tar emot från sin kvinna vad han saknar och ger till henne det hon saknar.
En kvinna tar emot från sin man det hon saknar och ger till honom det han saknar.
Utbytet sker på alla nivåer: mentalt, andligt, emotionellt och fysiskt.
Det ömsesidiga utbytet är den kraft som vid makthåller och fördjupar relationen.

Varefter vi lever ihop så blir vi mer och mer lika varandra. Man anpassar sig, utvecklar samma vanor, tycker lika om fler saker. Kompromissar med viktiga grundvärden – "för husfridens skull". Önskar ibland att den andre skulle bli lite mer som mig.
Så snärjer vi in oss i varandra och blir mer och mer lika.
Då försvinner det egna och olikheterna och jag behöver inte min partner mer.
Jag ser inte min partners unika personlighet och kan därför inte uppskatta den.
Kärlekens förutsättning försvinner.

Kärleken förutsätter jämställd olikhet.
Kanske är den största utmaningen i en relation att älska och respektera den andre som olik och jämställd.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––


Till sist ett litet poem, fritt efter W.H. Auden

Allt jag har är en röst
Att avslöja den dolda lögnen
Ingen existerar ensam
Livslusten väljer inte fattig eller rik
Vi måste älska varandra, eller dö.