Alla förändringar medför påfrestningar i ett förhållande. Även förändringar som leder till något bättre.
Det svåraste är när förändringen inträffar plötsligt.

Den ena partnern förlorar arbetet och familjens inkomster skärs ned till hälften.
Först så tror man inte att det är sant. Man vill helt enkelt inte ta till sig den bistra sanningen. Tankarna snurrar kring att ”det är säkert ett misstag, dom tar nog tillbaka uppsägningen, jag får snart ett nytt erbjudande etc.” Man förnekar det som är.
Kanske är det för mycket att förstå på en gång.
Snart nog börjar sanningen gå upp för en och man inser realiteterna. Och då kommer reaktionen.
Frustration och ilska. Den drabbade känner sig kränkt, förorättad och missförstådd. Bakom det hela finns att man förlorat en stor del av det som man byggt sin identitet och värde på – sitt jobb.
Och man inser att man hamnar i en beroendeställning till sin partner.
Obalansen som inträffar i förhållandet och dom faktiska omständigheterna framkallar dessa reaktioner och det är alltför lätt att det går ut över den andre.
Så var varsam med din partner om ni hamnar i detta läge.
Så småningom anpassar man sig till det nya läget. Verkligheten har trängt igenom alla lager och man hittar ett sätt att förhålla sig. Faran med detta är att man glömmer att detta är en ojämställd relation. Om man lägger i begreppet jämställdhet att båda skall ha jobb och dra in pengar till boet.
Det är alltså viktigt att fundera över vad man menar med jämställdhet. Alla hälsosamma parrelationer bygger nämligen på jämställdhet.
Det är nu den stora utmaningen sker. Att leva med mindre pengar än man gjorde förut. Särskilt när förändringen är stor. Man kan inte unna sig lika mycket som tidigare.
Vem skall ha det största inflytandet över vad man skall kosta på sig?
Den som inte tar in några pengar måste hela tiden be om pengar för extravaganser.
I sådana här situationer är det lätt att förlora siktet på vad som är väsentligt. Viktigt för mig, oss båda och familjen nu när vi inte har råd med allt.

Snart nog har den nya situationen blivit ett normalläge.
Och då får man jobb igen! Och då börjar nästa omställning till det bättre. Man måste omvärdera, nya idéer smyger sig på en och man kan förlora siktet på vad som är viktigt igen.

Men, anta utmaningarna och håll ihop.